2007-08-02 15:33 #0 av: johnnys girl

Just nu sätts fokus på huskattens utsatta situation i Stockholms kollektivtrafik där sex katthemskatter får berätta sin egen historia. Det är berättelser om vanvård, mord och svält. Det är berättelser om svek och sorg men även om förlåtelse och framtidstro.

 

Just nu sätts fokus på kattens utsatta situation i Stockholms kollektivtrafik där sex katthemskatter får berätta sin egen historia. Det är berättelser om vanvård, mord och svält. Det är berättelser om svek och sorg men även om förlåtelse och framtidstro.

 

Varför gör vi då detta kan man fråga sej.


Stockholms Katthem har som alla andra föreningar en aldrig sinande ström av vanvårdade, sjuka, misshandlade och övergivna katter som kommer till katthemmet. De vi kan ta emot är bara en bråkdel av alla som behöver hjälp. Övriga tvingas vi med blödande hjärta lämna åt sitt öde hur grymt det än är. Den grymhet och det lidande katter utsätts för är ofattbar och allmänheten har inte en aning om illa det är ställt. Det vill vi ändra på.

Gixxer

Jag litade på honom. Jag trodde att han tyckte om mej. Han brukade klappa mej och klia mej bakom örat. Och jag spann. Så att han skulle förstå att han betydde allt för mej. Men han svek mig. Han svek oss alla den där natten. Han slängde in oss i en liten låda - alla sju. På natten frös vi. Mina småsyskon skrek, men det var ingen som hörde. Jag försökte trösta. Jag försökte förstå. Det försöker jag fortfarande - varje dag. Men vi hade tur. På morgonen kom någon och öppnade lådan. Någon som såg oss för dom vi var. Någon som aldrig svek.

Gixxer / katthemskatt på Stockholms katthem.

Kora

Att han vanskötte oss berodde inte på att han var elak. För han var en snäll man - det visste vi alla. Men en dag blev han så sjuk att allt gick fel. Vi fick ingen mat och det var ingen som gjorde rent i lådan. Vi åt vad vi hittade och vi kissade och bajsade överallt.

I soffan. I sängen. På köksbänken.  Stanken var fruktansvärd, men vad skulle vi göra?

När han till sist sökte hjälp kom den stora chocken. Vi skulle dö. De skulle skjuta oss. Allihop. Men i sista stund var det någon som kom på att de skulle skicka några av oss till katthemmet. Jag hade tur den dagen. Det var en slump som räddade mitt liv. Men på nätterna tänker jag ofta på mina vänner. De som inte fick samma möjlighet som jag. De som istället fick en kula i huvudet. Jag har långsamt börjat blicka framåt, men än så länge får ingen människa komma i närheten av mig. Jag hoppas och vill att jag en dag ska kunna lita på dem igen.

Kora / katthemskatt på Stockholms Katthem

                        

Alicia

"Jag hade ett hem. Jag fick mat varje dag och det var alltid någon som lekte med mig. Jag fick kärlek och ömhet. Jag hade allt. Trodde jag. Tills en dag när allt ändrades. Redan när hon tog i mig kände jag att något inte var som vanligt. Hon stoppade mig i transportburen, bar ner mig till ICA-affären och ställde mig utanför entrén.

Där stod jag hela natten. Utan hem, utan mat och utan kärlek. Hon vände sig inte ens om när hon gick, trots att jag skrek allt vad jag orkade. Hon var hela min värld. Hur kunde hon? På morgonen kom en snäll polis och körde mig till katthemmet. Nu börjar jag få hoppet tillbaka."

Alicia / katthemskatt på Stockholms Katthem

 

Zermatt

"Jag och mina syskon föddes inne i lägenheten. Det var varmt och tryggt där hos Mamma. Jag kände mig hoppfull och nyfiken på livet. Men samma kväll, när mannen kom hem från jobbet, förändrades allt. Han tog ut oss på balkongen, la oss i en plastkasse och släppte ned oss. Från tredje våningen!  Jag ha turen att ligga överst, så jag klarade fallet. Men tre av mina syskon hade inte samma tur. De låg underst. De dog. Två av dem med en gång och den tredje lite senare. När Mamma till sist lyckades krafsa upp ett hål i påsen, tog hon mig och min syster i nackskinnet och bar bort oss till en kulvert i närheten. Där bodde vi hela vintern - trots att det var kallt och fuktigt. Men en dag kom det några kvinnor och fångade in oss. De förde oss till ett ställe som de kallade för "Katthemmet". Där fick vi ro. Det känns bättre nu. Men jag tänker ofta på mina syskon. Jag tänker på hur orättvist livet kan vara. För de fick bara leva en enda dag.

Zermatt / Katthemskatt på Stockholms Katthem

 

Dayo

"Jag började mitt liv under en stor altan. Vi utgjorde det som man allmänt kallar en koloni. Många katter alltså. De som brukade vara på altanen tyckte aldrig om oss, men kunde inte göra så mycket år saken. Vi bodde ju under ett cementblock och dit kunde inga människor komma. Men en dag tyckte de att vi hade blivit för många. Det var då någon tog det hemska beslutet. Beslutet att cementera igen vår in - och utgång. De skulle låta oss svälta till döds. Instängda i ett mörkt hål. Vi skulle bli levande begravda. Tack och lov var det någon som i sista stund kom på att man kunde ringa katthemmet. Där bor vi nu. Det var nära den gången.  Och jag är evigt tacksam  för att vara vid liv.

Dayo / Katthemskatt på Stockholms Katthem

Ninja

"Jag glömmer aldrig den natten då han stoppade ner oss i den där mörka, kalla, hårda lådan. Först trodde vi att det var en lek.  Men när allt hade tystnat och bilen hade åkt iväg, förstod jag att något var fel. Ett tag undrade jag om det var slut. Jag som knappt hade börjat mitt liv. På natten frös jag. Och skrek. Vi var bara några veckor gamla när vi kom till Stockholms Katthem. Jag var minst av alla. Och räddast. Men nu känner jag mig mer hoppfull. Och lite modigare

Ninja / katthemskatt på Stockholms Katthem

 

Om våra katter kunde tala skulle vi får höra berättelser som denna. Varje dag. Om våra katter kunde tala skulle de berätta fruktansvärda historier. Om mord, misshandel och svält. Men om våra katter kunde tala skulle de förlåta. De skulle vara tacksamma för att det ändå finns någon som bryr sej om dem - för att deras liv är lika mycket värda som andras. Hjälp oss att hjälpa. SMS;a katthem 50 eller katthem 25 till 72550 så skänker du motsvarande belopp. 50 kr räcker t. ex till mat i en månad eller sand i två veckor till  en katthemskatt. Vill du först veta mer om oss och vår verksamhet, gå in på www.katthemmet.nu Vårt postgiro 431 34 86-5 står  också öppet för bidrag.

Slutligen vill jag tacka för att jag fick möjlighet att publicera denna artikel på katt08-sajten

Johnnys girl -medarbetare på hittekatterifokus

Relaterade länkar

Av: johnnys girl

Datum för publicering

  • 2007-08-02